..när man ska resa utomlands är att glömma passet. Vi ska inte till "världens ände"  brukar pappa säga när man tror att man glömt något. Men har man glömt passet ja då är det kört. Jag skulle i skrivande stund sitta på mitt eurostar tåg till London just nu men istället sitter jag hemma i Troyes men världens rödaste ögon och näsa.

Vi tar det från början...Jag och David tog ett tidigt tåg in till Paris för att spendera dagen där innan han skulle åka hem igen ikväll och jag skulle vidare till London. Vädret har varit kanon och vi har strosat runt och myst på Paris underbara gator. En glass framför eiffeltornet hann vi också med. Vi åt middag och gick vidare till tågstationen för att hämta ut väskorna och går då förbi eurostars spår på tågstationen. Spåren är väldigt instängda och David säger då att det beror nog på att man åker ju direkt utomlands och det är ju tull och sådant då. Det klickar till i min hjärna, jag har ju inget pass med mig??!!! Har aldrig ens tänkt tanken, jag ska ju åka tåg, utomlands tar man ju flyget. Nu börjar tårkanalerna att öppna sig för ett bra tag framåt. David går upp och frågar om man verkligen behöver pass, svaret är självklart JA. Jag får panik och springer iväg in i ett hörn där jag skriker och gråter omvartannat och sparkar runt omkring mig på diverse saker som jag får tag på i princip framför incheckningskön. Jag ska ju till London hallå vad ska jag ta mig till repeterar jag hysteriskt. David blir lika ledsen han och tillsammans står vi där helt uppgivna. Vi går fram till biljettautomaten för att kika vad det kan kosta att boka om min biljett som inte är ombokningsbar. Då dyker han upp, Thomas, en engelsman jobbandes på eurostar. Han frågar om vi behöver hjälp och vi förklarar gråtandes mitt problem. Han fixar då så att jag kan boka om min biljett helt gratis iaf till imorgon. Han stämplar, skriver under och pratar med biljettkontoret och vips så kan jag komma in och lösa en ny biljett imorgon bitti. Vilken ängel! Är så evigt tacksam! Nu vill jag hem så snabbt som möjligt så jag vikar hejdå till David som blivit mycket sen helt plötsligt, han hann precis till sitt plan men fick springa??!!! Ska bli intressant att höra hur det gick till. Jag tar min karta i högsta hugg med tårarna rinnandes och börjar springa för att hinna med nästa tåg hem. (Måste byta tågstation) En karl börjar ropa efter mig när jag börjar springa varav jag tvärstannar, vänder mig om och skriker: Leave me alone! Därefter springer jag vidare, hinner just med tåget och nu sitter jag alltså hemma i lägenheten igen. 

Imorgon tar jag nya tag, passet och dagens biljett ligger nu i packningen. Kommer nog att vara spyless på tåg nu efter dessa två veckor. Förhoppningsvis går allt bra imorgon och jag kommer fram till London ordentligt och jag hoppas verkligen att detta är ett misstag som man bara gör EN gång i livet. Jag har iaf lärt mig något. Nu är det dags att hoppa i säng då tåget går 6.00 härifrån.  

Bjuder på några fina bilder från Paris då vi fortfarande var glada..











Tack älskling för all hjälp och trots allt en underbar långhelg!
Godnatt